Utdrag 7 ur min nya ungdomsroman

Brasan glödde bara matt nu. Han gick försiktigt runt den, aktade sig noga för att gå på några av kropparna. Sjön, som tidigare glänst i solnedgången och på något sätt gjort den brutala scenen farligt vacker ändå, smälte nu samman med natten till en enda kuliss av gapande mörker. Han satte sig på huk vid en av flickorna och körde in två handskbeklädda fingrar i halsen på henne... hon reagerade inte. Han fick sluta med det här nu, alla var döda, det visste han ju. Egentligen. Men såhär i natten växte flyktiga tankar i dagsljus till gnagande tvivel och farhågor. Lite längre till... ner riktigt jävla djupt i svalget. En ryckning i halsmuskeln? Nej. Han hade hursomhelst dröjt för länge, om några timmar skulle platsen vara full av tidiga löpare och pensionärer. Han gick igenom hela händelseförloppet igen. NEJ det fanns inget som kunde binda honom till platsen. Han hoppade upp på motorcrossen och drog i väg i 120 i löpspåret som ledde runt sjön. En minut senare hördes den vrålande motorn bara avlägset, på andra sidan vattnet. Och så var han spårlöst försvunnen. Uppslukad av mörkret i sitt hjärta.