Del 1 i min triologi om råttmannen "Samtal i mörkret"

INT. STOCKHOLMS TUNNELBANETUNNLAR

Det är dunkelt, det enda ljuset är det från de små brasorna uteliggarna matar med tidningar för att hålla sig varma i vinterkölden. En man i rock med ansiktet dolt av en bredbrättad hatt drar till sig uppmärksamhet där han klafsar fram, ovant efter allt att döma, genom mörkret. Han vänder till höger vid ett ställe i tunneln där en ny gång öppnar sig. I skenet från en halvtrasig lampa i taket ser han en råtta sitta tillbakalutad mot gångens vägg. Råttan ser inte förvånad ut över att se mannen.

Råttmannen
Jag har väntat på dig Lucius

Lucius
Var det här verkligen det bästa stället att mötas på råttmannen?

Råttmannen (hånande)
Känner du dig obekväm?

Lucius svarar inte utan drar fram en cigarett och tänder den med en förgylld stormtändare.

Lucius
Du vet att du bara är en jävla råtta va?

Råttmannen
Jag är råttmannen

Lucius
Du är bokstavligt talat bara en råtta. Du är inte ens en jävla människa som är en superhjälte som är så jävla dum i huvudet att han väljer att kalla sig för råttmannen, du är bara en råtta som kan prata av någon jävla anledning

Råttmannen
Håll käften

Lucius
Vad sa du?

Råttmannen
Håll käften

En tystnad uppstår. Råttmannen tittar nedslaget på det smutsiga vattnet vid sina spretiga rosa fötter.

Råttmannen (forts, sårad)
Håll käften